Det är nu bekräftat att SAAB är sålt. Bilföretaget som gått med miljonförlust år efter år får nu ännu en chans till att visa dess skicklighet i att producera bra bilar. Jag hoppas både för den nya ägaren, alla företag och anställda som berörs av detta, att SAAB också ska kunna få människor att köpa deras produkter. De anställda är förståss glada idag, dock bör dem nog vänta med att fira då man aldrig kan veta om det finns några överenskommelser mellan GM och de nya ägarna Spyker Cars. Vilka får behålla jobben och vilka får lämna SAAB?
Maud Olofsson håller på tisdagskvällen presskonferens i Rosenbad och det kommer bli oerhört intressant att höra vad hon har att säga. Har även hon chans på ett nytt liv i den svenska opinionen? Gjorde hon allt för att sälja SAAB? Det är vi nog många som frågar oss. Klart är dock att Maud’s och Centerpartiets inställning till att staten inte skall äga bilfabriker var rätt. Maud Olofsson sparade åtskilliga miljarder i skattekronor som vi nu kan lägga på skola, vård och omdorg. Mona Sahlin däremot, hon hade gladeligen tagit din, mina och andras skattepengar och snällt stoppat ner dom i GM:s plånbok.
Läs mer om försäljningen på:
Dagens Nyheter
e24.no
Svenska Dagbladet
Läs även vad Per Ankersjö, Annie Johansson, Helen Törnqvist och Magnus Anderssons skriver om SAAB och regeringen på deras bloggar.
SAAB Automobile går i graven, den sista bilen produceras 2010. Nyheten är för vissa förkrossande, för andra ett ganska logiskt resultat när ett företag inte ger plus i kassan. Oavsett åsikter kring detta kommer det dock kännas vemodigt för många människor att inte se bilarna från SAAB ute på våra landsvägar i framtiden, även för mig.
Vems fel är det att SAAB går i konkurs? Visst finns det en eller flera som bär ansvaret för biltillverkarens konkurs. GM bär det största ansvaret för konkursen då det trots allt är GM som inte satsat rätt med SAAB. GM gjorde inte tillräckligt för att etablerade de nya miljövänliga och bränslesnåla bilarna. GM marknadsförde inte heller SAAB:s miljötekniska lösningar och man satsade för lite på detta område. Bilarna var också förhållandevis dyra i jämförelse med konkurenternas (tillverkningskostnader?). Maud Olofsson har varit på tapeten för att inte ha gjort tillräckligt för bilindustrin i Sverige. Maud hade kunnat gett en större miljöbilspremie för att förmå svenska bilägare att byta ut sina gamla omiljövänliga bilar. Maud Olofsson borde ha detta högt på hennes agenda då hon företräder ett parti som säger sig sätta miljön i första prioritet. Den skattebefrielse hon isstället genomdrivit på miljöbilar är en för dålig morot för att det skall kunna ske en kraftig uppgång av antalet sålda miljöbilar. Oavsett om detta hade genomdrivits eller ej hade det dock inte kunnat räddat SAAB, men väl gjort Sverige lite grönare.
GM gjorde SAAB till en biltillverkare vars produkter ingen ville köpa, vars teknik inte utvecklades i samma takt som sina konkurenters, vars marknadsandelar ständigt sjönk och vars resultat alltid stod på minus. Det var rätt att SAAB gick i konkurs. Nu ska vi ta till vara på den kunskap som finns hos de människor som jobbat med SAAB. Något nytt kommer med stor säkerhet att skapas.
SAAB Automobile startades 1947 men redan 1937 bildades Svenska Aeroplan Aktiebolaget med tillverkning av flygplan och komponenter som hörde försvarsindustrin till. När andra världskriget gick mot sitt slut försökte man kompensera den minskade efterfrågan av flygplan till försvaret genom att bygga civila versioner. Flygplanstyperna SAAB Scandia (1944), SAAB Safir (1945), SAAB Safari (1969), SAAB 340 (1983) och SAAB 2000 (1992) följde. SAAB 340 blev en stor succé med 459 tillverkade flygplan. Av dessa var 413 fortfarande i tjänst under december 2009. Mot slutet av 1990-talet hårdnade konkurensen inom branchen och det sista civila flygplanet från SAAB rullade ut på plattan i Linköping 1999. Det var rätt att SAAB slutade tillverka civila flygplan, företaget hade inte en chans mot de stora Boeing, McDonnellDouglas och Airbus. Idag tillverkas endast det militära flygplanet SAAB Gripen i Sverige och troligtvis är även det slutet på en industriepok i Sverige.
SAAB Gripen är hårt kritiserat av vänsterblocket i Sverige. Här är det inte frågan om att man ska köpa in sig i verksamheten för att rädda jobb. Mona Sahlin (S) ville köpa SAAB Automobile och Lars Ohly (V) lika så. Sveriges regering vet dock till skillnad från dessa två att det inte leder till fler jobb i framtiden. Erfarenheterna från varvskrisen i Sverige visar att det inte lönar sig att ge konstgjord andning genom att skyffla in skattebetalarnas pengar. Sveriges regering vet att det inte räddas kvar några jobb om staten går in som ägare. Den övervägande delen av de varv som staten tog över under varvskrisen gick under, staten var ingen bra ägare. Den övervägande delen av de varv staten skyfflade in skattebetalarnas pengar i gick trots detta under. Sverige regering har läst sin historia men Mona och Lars vill inte kännas sig vid den. Svenskar glömmer snabbt sin egen historia.
Tobias Gillberg